Mest på grund av tidsbrist förstås. Jag är ju ändå deltidsstudent, nattsyster på en ortopedavdelning och mamma på heltid. All at the same time. En sån där som pusslar och har miljoner projekt på gång samtidigt, i mitt lilla huvud. Hur orkar jag med att blogga igen tänker ni nu. Varför lägga till ännu ett litet sidospår. Ja inte vet jag. Och förvänta er inga gulliga bilder på min lyckliga familj, mitt fredagsmys, eller dagens outfit.
Den främsta anledningen till denna blogg är, ja "utlandsaspiranten" kanske avslöjar mig...
Ända sedan jag läste sjuksköterskeutbildningen har jag närt en dröm om att få jobba utomlands. USA är min preferens. Typiskt mig att välja det land som är absolut svårast att flytta till. Det känns som om det är fler hinder än vad det är bossar i Super Mario Bros. Det tar aldrig slut. Men jag är en målmedveten jävel. Ser till att nå dit jag vill, om jag vill. Det finns inga omöjligheter i min värld.
Tanken är att ni ska få följa med mig på min resa, till vilket land den än må leda. Om och när det blir av. Drömmen kommer att vara som en röd tråd i den här bloggen, som förstås också blir en salig blandning av mina tankar. Och så vardagslivet förstås.
Nu har ju jag fuskat lite. Min resa startade för nästan ett år sedan faktiskt. Med den omöjliga checken.
Mer om det i nästa inlägg.
Nu ska jag ta hand om min lilla dotter som har drabbats av höstblåsor. Har ni hört så dumt. Skitvirus.
Jag ska kyssa hennes febriga panna och säga att allt blir bra. Stryka med min svala, moderliga hand över hennes lockar.
För jag är någons mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar